Ett gråmulet och regnigt Umeå förmådde inte att avskräcka jazzpubliken i fredags.

Det var gammaldags god stämning från början med god musik i Frejas bar och mycket att välja på i de fem konsertlokalerna – en hel del samtidigt. Var musiken inte intressant, kunde man gå till nästa.

Bengt Hallberg i stora Idunsalen imponerade helt som förr. Han gjorde come back i fjol efter en närmare 10 års paus av familjeskäl, men han är alltjämt på toppen. Att framträda som solopianist kräver mycket, men Hallberg klarar av det med bravur.

Redan på 1940-talet var dagens 79-åring i farten, påverkad av Teddy Wilson, men hans genombrott i början av 50-talet skedde med en helt egen stil, som gjorde honom till Sveriges ledande jazzpianist och som ledde till samarbete med amerikanska musiker vid konserter och skivinspelningar. Naturligtvis blev han en efterfrågad medlem av olika svenska grupper och han kan höras på många skivor från 1900-talets senare del. Kompositör och arrrangör är han också – även på den seriösa sidan.

Denna legendar gjorde elegant jazziga tongångar av ett potpurri Taubemelodier, Gershwins odödliga teman och svängiga Dinah för att ta några exempel. Det distinkta anslaget, den flödande melodiken, det omväxlande kompet med vänsterhand, där speciellt basgångarna var fint utmejslade – det blev aldrig tråkigt och enahanda.

Karin Krog började med sång bakom ridån, men kom fram i glittrande kläder och glatt humör som vanligt. Hallbergs eleganta komp var ett fint stöd och speciellt minns man Stardust, Hoagy Carmichaels odödliga mästerverk.

Tomas Fischer hade väl kunnat spela med sin kvintett var som helst i huset, men det verkar som om man artigt låter gästerna framträda i dessa och hänvisar Umeåmusikerna till Frejas bar. Någon gång borde man i alla fall bryta den traditionen – även Umeåmusikerna kan sin sak.

Fischers klarinettspel är välkänt från barspelningarna genom åren och Moonglow, Slipped disc, Flying home och de övriga Goodmanlåtarna satt som de skulle. Kvintetten svängde bättre än vanligt, alla uppvisade sina solistiska färdigheter, som minsann inte var det vardagliga.

En överraskning var den norske tenoristen Marius Neset även om han gick till överdrift ibland med sina tekniskt ekvilibristiska färdigheter. Men han spelade med gammaldags fin ton i sitt instrument, sällan hörd bland unga tenorister i dag. En annan norskfödd, men sedan länge bosatt i Stockholm, var Rebekka Karijord, utrustad med en mycket utvecklingsbar röst och musikalitet. Kanske ett namn för framtiden?

 

Umeå jazzfestival 2011
Umeå Folkets hus 28.10 2011
Bengt Hallberg, Karin Krog,
Tomas Fischer kvintett, Marius Neset,
The Cookers,Rebekka Karijord med flera

 

 

 

Jaa tämä Twitter Myspace Digg Yahoo Netvouz Spurl Googlize this Blinklist Facebook Tee PDF Tulosta S-posti